SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
girandole [∫irandål´] substantiv ~n [-dål´en] ~r [-dål´er] gir·and·ol·en1större ljus­stake med flera armar ofta behängd med prismor heminr.sedan 1704via fra. av ita. girandola ’liten eld­kvast’, ur girare ’kretsa’; jfr giro 2ör­hänge med tre kläppar, besatt med ädel­stenar kläd.sedan 1751