publicerad: 2021  
1sken skenet, plural sken, bestämd plural skenen
sken·et
substantiv
1 ljus­flöde som breder ut sig
SE skina JFR 1ljus 1, skimmer
eldsken; fackelsken; lampsken; månsken; solsken
ett sken (från något)
ett svagt sken från stearin­ljuset; det starka skenet från strål­kastarna; brasans fladdrande sken; månens matta sken
○ äv. bildligt om intensivt ansikts­uttryck eller dylikt
hon hade ett förklarat sken i an­siktet
belagt sedan senare hälften av 1300-talet (Fornsvenska legendariet (Codex Bureanus)); fornsvenska skin, sken; nära besläktat med skina
2 knappast plur. falskt in­tryck
skenbar; skenbart
(ge) sken (av något/att+verb/sats)
(ge) sken (av något)
(ge) sken (av sats)
(ge) sken (av att+verb)
skenet bedrar; hålla skenet uppe; de försökte ge sken av att vara rika; folk­omröstningen skulle ge regimen ett sken av laglighet
○ sär­skilt i sammansättn. för att ut­trycka att något bara skenbart är vad efter­ledet an­ger
skenbehandling; skendebatt; skenlösning; skenmanöver; skenproblem; skenvärld
○ äv. försvagat (visst) in­tryck som inte nöd­vändigtvis är fel­aktigt
han gav sken av att vara jagad
belagt sedan 1525
2sken skenet
sken·et
substantiv
● vild, okontrollerad rusning särsk. av häst
(i) sken
hästen föll i sken; hästen satte av i sken
○ äv. bildligt
ekonomin råkade i sken
belagt sedan 1839; till 2skena!!