SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
giss´el substantiv gisslet, plur. ~, best. plur. gisslen gissl·et1piska som ut­görs av läder­remmar med in­flätade metall­stycken histor.verkt.gisselslagofta bildligt om plågsam före­teelsekrigen – mänsklighetens gisselett gissel (för ngn/ngt)sedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. gesl, gisl; gemens. germ. ord, nära besl. med isl. geirr ’spjut’ 2(längre) tråd­liknande, rörligt cellutskott hos t.ex. spermie och flagellat bot.zool.JFRcohyponymflimmerhår sedan 1865