SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
giss`la verb ~de ~t gissl·arslå med gissel histor.komm.ofta bildligtkritisera hårt makt­havarna gisslas i hans nya revygissla ngnsedan senare hälften av 1300-taletFornsvenska legendariet (Codex Bureanus)fornsv. gisla Subst.:vbid1-169969gisslande, vbid2-169969gissling