SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
giss`lan substantiv, ingen böjning, n-genus gissl·an1person(er) som tas till fånga som ett påtrycknings­medel när ngn vill genom­driva ett krav och som vanligen hotas med döden om inte kravet tillgodo­ses; ofta i politiska samman­hang; urspr. (och ngn gång än­nu) om liknande grupp (till­hörande fiende e.d.) som lämnades el. togs för att garantera säkerheten för ngn person på risk­fyllt upp­drag hos fienden admin.samh.yrk.gisslandramaett 50-tal passagerare togs som gisslangisslan släpptes tidigt i morsenågra personer ur gisslan lyckades flygisslan (hos ngn/ngt)sedan ca 1452Nya eller Karls-Krönikanfornsv. gisli, gislan; gemens. germ. ord med o­säker här­ledning; ev. keltiskt urspr. 2makt­lös person som är med som en sorts dekoration i beslutande grupp e.d. sociol.tidigare var kvinnorna ofta med som gisslan i styrelsernasedan 1987Gisslan förekommer ibland i en sorts pluralform: fem gisslan frigavs. Bättre är dock att skriva fem (personer) ur gisslan frigavs.