SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
gitt`a verb gitte gittat, pres. gitter gitt·erha till­räckligt med energi för att ut­föra viss handling psykol.JFRcohyponymidascohyponymorka det ringde i telefonen men hon gitte inte svaragitta ((att+) V)sedan 1635 i sin nuv. bet.jfr fornsv. gita ’lyckas; kunna’; gemens. germ. ord, urspr. ’gripa; få tag i’; jfr förgäta, gissa, gåta Subst.:vbid1-170005gittande