publicerad: 2021  
skjuta upp sköt skjutit, presens skjuter
verb
skjuta upp´
● äv. fast sammansättn., se uppskjuta förlägga (beslut, handling eller dylikt) till senare tid­punkt
någon skjuter upp något (tid)
de fick skjuta upp av­färden; vi får skjuta upp samman­trädet
belagt sedan 1413 (räfstetingsdom utfärdad av biskop och lagman i Linköping (Svenskt Diplomatarium)); fornsvenska skiuta up
skjuta uppuppskjutande, uppskjutning