tryckår: 2009
gju`ta
verb göt gjutit gjuten gjutna, pres. gjuter
gjut·er1hälla
ngt åld.kokk.komm.gjuta nytt vin i gamla läglar○äv.droppa
särsk. kokk.gjut lite citron över fisken○äv. bildligtibl. med partikelnin
inge
gjuta nytt liv i företagetgjuta (in) mod i soldaternagjuta ngt (på/över ngt), gjuta (in) ngt (hos/i ngn/ngt)sedan ca 1400Klosterläsningfornsv. giuta; gemens. germ. ord, besl. med bl.a. grek. khe´o ’(jag) gjuter’ och sanskrit hu ’gjuta; offra’
2framställa (föremål) genom att hälla en smält massa i en form och låta den stelna där
tekn.JFRcohyponymstöpa 1
gjuta medaljergjuta tennsoldater○i perf. part. ofta bildligt, spec. om ngt som har bra passform e.d.kavajen sitter som gjuten på henne○spec. äv. om ngt som fungerar välhans backhand satt som gjuten hela matchengjuta ngt (i ngt)sedan 1400–25Heliga Birgittas uppenbarelserSubst.:vbid1-170061gjutande,
vbid2-170061gjutning (till 2)
