SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
gju`ta verb göt gjutit gjuten gjutna, pres. gjuter gjut·er1hälla ngt åld.kokk.komm.gjuta nytt vin i gamla läglaräv.droppa särsk. kokk.gjut lite citron över fiskenäv. bildligtibl. med partikelnin inge gjuta nytt liv i före­tagetgjuta (in) mod i soldaternagjuta ngt (på/över ngt), gjuta (in) ngt (hos/i ngn/ngt)sedan ca 1400Klosterläsningfornsv. giuta; gemens. germ. ord, besl. med bl.a. grek. khe´o ’(jag) gjuter’ och sanskrit hu ’gjuta; offra’ 2fram­ställa (före­mål) genom att hälla en smält massa i en form och låta den stelna där tekn.JFRcohyponymstöpa 1 gjuta medaljergjuta tenn­soldateri perf. part. ofta bildligt, spec. om ngt som har bra pass­form e.d.kavajen sitter som gjuten på hennespec. äv. om ngt som fungerar välhans back­hand satt som gjuten hela matchengjuta ngt (i ngt)sedan 1400–25Heliga Birgittas uppenbarelserSubst.:vbid1-170061gjutande, vbid2-170061gjutning (till 2)