SAOL     SO     SAOB  

SO

Svensk ordbok

tryckår: 2009  

gju`tare substantiv ~n äv. vard. gjutarn, plur. ~, best. plur. gjutarna gjut·ar·en●person som (yrkesmässigt) gjuter vanligen i metall tekn.yrk.gelbgjutarekonstgjutaremetallgjutarepressgjutaresedan 1400–25Heliga Birgittas uppenbarelser

SO

Alfabetisk lista

  givetvis adv
  givmild adj
  gjord subst
  gjuse subst
  gjuta verb
  gjutare subst
  gjutbetong subst
  gjuteri subst
  gjutform subst
  gjutgods subst
  gjutjärn subst

  Till   alla ordböcker