SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
gju`tare substantiv ~n äv. vard. gjutarn, plur. ~, best. plur. gjutarna gjut·ar·enperson som (yrkesmässigt) gjuter vanligen i metall tekn.yrk.gelbgjutarekonstgjutaremetallgjutarepressgjutaresedan 1400–25Heliga Birgittas uppenbarelser