publicerad: 2021  
skotta skottade skottat
verb
[skåt`a]
ibland med partikel, sär­skiltbort, ner, upp förflytta (löst material) med skyffel el. spade, skovel eller dylikt; i syfte att fri­lägga mark­yta; särsk. med av­seende på snö
någon skottar (bort/ner/upp) något
någon skottar (bort) något
någon skottar (ner) något
någon skottar (upp) något
skotta snö; skotta ner snö från taket; skotta upp jord ur en grop
äv. med av­seende på mark­ytan förflytta snö från
skotta trottoaren; grus­gångarna var skottade
belagt sedan ca 1600; sv. dial. skotta, skuta; samma ord som fornsvenska skota 'lagligen över­låta jord'; till skjuta
skottaskottande, skottning