publicerad: 2021  
skurk skurken skurkar
skurk·en
substantiv
● brottslig person
JFR bov, förbrytare
skurkaktig
polisen jagade skurkarna; förr spelade han ofta skurk, men nu­mera har han mer sympatiska roller
○ äv. försvagat om person som bär sig omoraliskt åt el. upp­för sig på ett irriterande sätt eller dylikt ibland något skämtsamt
hennes skurk till man lämnade henne ensam med fyra barn; du har lånat min mössa, din skurk!
belagt sedan 1679; av lågtyska schurk, tyska Schurke med samma betydelse, trol. besläktat med tyska schüren 'röra om i elden' och skura