publicerad: 2021  
1skvätta skvätte skvätt, presens skvätter
verb
skvätt`a
1 ibland med partikel, sär­skiltut fara iväg i skvättar
något skvätter (ut)
vattnet kokade upp och skvätte ut över spisen
äv. med opersonlig konstruktion
det skvätter
det skvätte om stövlarna när han gick genom pölarna
äv. om pulver eller dylikt
sanden skvätte i ögonen
belagt sedan 1749; sv. dial. skvätta; trol. ljud­härmande
2 ofta med partikel, sär­skiltut få att fara iväg i skvättar
någon/något skvätter (ut) något (någonstans)
någon skvätter (ut) något (någonstans)
något skvätter (ut) något (någonstans)
han råkade skvätta ut kaffet; hon skvätte kallt vatten i an­siktet
äv. ut­vidgat
hunden skvätte jord från rabatterna över gräs­mattan
belagt sedan 1741
skvättaskvättande
2skvätta skvättan skvättor
skvätt·an
substantiv
skvätt`a
busk­skvätta eller sten­skvätta
belagt sedan 1712; av ljud­härmande urspr.