publicerad: 2021  
skämma bort skämde skämt, presens skämmer
verb
[bårt´]
● vänja (någon) vid att all­tid få sin vilja fram eller vid ett onaturligt behagligt liv särsk. om förälder med av­seende på barn
JFR dalta
någon skämmer bort någon (med något)
han är enda barnet och hans föräldrar har all­tid skämt bort honom
○ ibland om sådant handlande riktat till den egna personen
han skämmer bort sig med ett glas röd­vin då och då
○ ibland skämtsamt (sär­skilt i sport­jargong)
hon har skämt bort oss med förstaplaceringar hela säsongen
belagt sedan 1700
skämma bortbortskämmande