publicerad: 2021  
slaska slaskade slaskat
verb
slas`ka
1 ibland med partikelnner råka spilla på något under­lag
JFR slabba
någon slaskar (ner) någon/något
någon slaskar (ner) någon
någon slaskar (ner) något
hon slaskade ner hela disk­bänken när hon försökte rensa fisken
belagt sedan 1685; sv. dial. slaska; av ljud­härmande urspr.
2 vara (temperatur) över frys­punkten vanligen med tanke på snö­smältning
MOTSATS braska JFR töa 1
det slaskar
det började slaska fram­åt efter­middagen
äv. vanligen i opersonlig konstruktion falla regn­blandad snö
det slaskar
det slaskade och droppade från taken
äv. all­männare vara blöt och smutsig
något slaskar
vägarna slaskade
belagt sedan 1734
slaskaslaskande, 1slask