SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
1gli`pa verb ~de ~t glip·arinte sluta helt tätt trots att detta är det normala el. önsk­värda NollJFRcohyponymglappa kavajen glipade över magenglipasedan ca 1755sv. dial. glipa ’gapa; stå på glänt’; besl. med glappa, glop, gläfsa Subst.:vbid1-170891glipande
2gli`pa substantiv ~n glipor glip·ansmalt mellan­rum på grund av att ngt inte sluter tätt NollJFRcohyponym1glapp glipan mellan liv­remmen och tröjangenom en glipa i moln­täcket kunde man ana solenen glipa (i ngt), en (mellan ngra)sedan 1866se 1glipa