publicerad: 2021  
1slut slutet, plural slut, bestämd plural sluten
slut·et
substantiv
1 punkt eller gräns där sträcka, om­råde, skeende, tidsavsnitt eller dylikt upp­hör
(i) slutet (av/på något)
(i) slutet (av något)
(i) slutet (något)
huset ligger vid vägens slut; vid dagens slut; festen led mot sitt slut och många hade redan gått hem; han hade ingen chans men bestämde sig för att kämpa till det bittra slutet
äv. om sista delen av något all­deles före slut­punkten
slutfas; slutsträcka; ordslut; ryggslut; veckoslut
slutet av boken var intressant; filmen har ett lyckligt slut
spec. med tanke på döden
vid livets slut; hon kände slutet nalkas; den gamla fick ett lugnt slut
ibland i rent förstärkande ut­tryck
projektet var ett miss­lyckande från början till slut
början till slutet se början
få (ett) slut på något åstad­komma att något upp­hörden nya regeringen står in­för upp­giften att få slut på de inre stridigheterna
gott slut! jag önskar dig/er en lycklig av­slutning på åretvi önskar alla våra kunder ett gott slut och ett riktigt gott nytt år!
göra slut av­bryta ett kärleks­förhållandeefter två år gjorde hon slut
göra slut på något full­ständigt förbruka eller förstöra någotefter halva resan hade de gjort slut på alla sina respengar
till slut slutligentill slut, ett stort tack för alla blommor och presenter!; till slut fick hon igång bilen
belagt sedan 1692; till 1sluta
2 vanligen i sammansättn. det att av­sluta något
belagt sedan ca 1660
3 vanligen i sammansättn. slutledning
cirkelslut
belagt sedan 1649
Slutet tänker jag mig så. Det är ljud­lösheten.
Jag ligger i en ofattbar tystnad. O­fattbar, för
att verkligen inget hörs. Katarina Frostenson, Slutet tänker jag mig så (i Tankarna, 1994)
2slut ingen böjning
adjektiv
endast predikativt som inte längre finns eller går att få tag på
boken var slut på förlaget; mjölken hade tagit slut; alla pengarna var slut
äv. bildligt helt ut­mattad fysiskt el. psykiskt
hon blev all­tid slut i benen av att cykla; han tog slut på upp­loppet; han är slut i nerverna
belagt sedan 1787
3slut sluten slutar
slut·en
substantiv
slutsten i valv
belagt sedan ca 1865