publicerad: 2021  
sluta sig slöt slutit, presens sluter
slut·er sig
verb
slu`ta sig
1 stänga sig
något sluter sig
hans ögon­lock slöt sig
○ äv. bildligt
någon sluter sig
hon slöt sig in­om sitt skal
belagt sedan 1675
2 an­sluta sig
någon sluter sig till någon/något
någon sluter sig till någon
någon sluter sig till något
han slöt sig till rebellerna
belagt sedan 1812
3 genom slut­ledning komma fram till något
någon sluter sig till något/sats
någon sluter sig till något
någon sluter sig till sats
av deras rapport kunde man sluta sig till att de var kritiska mot ledningen
belagt sedan 1847
4 vanligen med partikel, sär­skiltsamman förena sig
några sluter sig (samman)
sluta sig samman i grupper
belagt sedan 1685