SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
glo´ria substantiv ~n glorior glori·anljus­krets som strålar kring en helig persons huvud på av­bildningar relig.JFRcohyponymnimbus helgongloriaen kristusbild med gloria i guldäv. bildligt i ut­tryck för godhet, ädelhet, martyrskap e.d.ibl. iron.hjältegloriamartyrgloriaibl. äv. i ett ut­tryck för att ngn är mindre helgon­lik än det verkarfå glorian på sneden gloria (av ngt)sedan 1804av lat. glo´ria ’ära’