publicerad: 2021  
1släpa släpan släpor
släp·an
substantiv
slä`pa
● ett enkelt transport­redskap som består av två hop­bundna slanor som vanligen dras av en häst
JFR drög
belagt sedan ca 1452 (Nya eller Karls-Krönikan); fornsvenska slepa; besläktat med 2släpa!!
2släpa släpade släpat
verb
slä`pa
1 ibland med partikel som an­ger rörelseriktning, t.ex.fram mödosamt dra efter sig längs under­laget
SE släp 2
någon släpar (fram) något någon släpar på något
släpa fram byrån; han släpade säcken efter sig
○ äv. ha på släp
släpa en pråm
○ äv. mödosamt förflytta eller bära
han släpade på en tung res­väska
något som katten släpat in se katt
släpa benen efter sig se ben
släpa på orden se ord
belagt sedan senare hälften av 1400-talet (Arboga stads tänkebok); fornsvenska släpa; av lågtyska slepen med samma betydelse; besläktat med slipa
2 hänga slappt ner och beröra under­laget
JFR släp 1
något släpar (i/mot något)
något släpar (i något)
något släpar (mot något)
gardinen släpade i golvet
belagt sedan 1704
3 arbeta hårt
JFR slita 3, släp 3
någon släpar (med något)
hon slet och släpade men lyckades inte få ekonomin att gå ihop
belagt sedan 1487–91 Jöns Buddes bok
släpasläpande, släpning
släpa efter, släpa sig, släpa ut sig