SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
glä`dja verb gladde glatt, pres. gläder el. glädjer gläd·ergöra glad komm.psykol.JFRcohyponymlyckliggöra klassens positiva gen­svar gladde henne mycketofta i artighets­fraserdet gläder mig att ni alla är friskaglädja ngn (med ngt/att+V/SATS)sedan 1400–25Heliga Birgittas uppenbarelserfornsv. glæþia; bildn. till glad Subst.:glädjande Några verb, särskilt glädja, skilja och stödja, har ett ”flyktigt” j i grundformen som kan försvinna i vissa andra böjningsformer: gläder, stöder, skilde. I fallen glädja och stödja kan det bero på påverkan från imperfektformerna gladde och stödde. Traditionellt har gläder, stöder och skilde rekommenderats framför glädjer, stödjer och skiljde (som dock också är korrekta). Det verkar dock som om formerna med j håller på att bli vanligare. Det kan då bero på påverkan från andra ja-verb, t.ex. välja (väljer, inte *väler) och skölja (sköljde, inte *skölde).