publicerad: 2021  
1snärta snärtade snärtat
verb
snärt`a
● ibland med partikelntill ge kort, smällande slag om person
någon snärtar (med något)
någon snärtar (till någon/något)
någon snärtar (till någon)
någon snärtar (till något)
han snärtade med servetten i bordet; han snärtade till hästen
○ äv. om före­mål röra sig på ett sätt som ger upp­hov till korta smällande ljud
flaggorna snärtade i den hårda vinden
belagt sedan 1805; sv. dial. snärta 'slå; kila om­kring'; av ljud­härmande urspr.
snärtasnärtande, snärt
2snärta snärtan snärtor
snärt·an
substantiv
snärt`a
● var­dagligt; något ned­sättande ung flicka
flicksnärta
belagt sedan 1740; sv. dial. snärta 'smal, ung flicka'; till 1snärta!!