SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
gnis`tra verb ~de ~t gnist·rarsända ut korta, förhållandevis starka ljus­glimtar som på­minner om gnistor; vanligen genom reflexion af.komm.JFRcohyponymglimmacohyponymblänkacohyponymspraka diamanterna i diademet gnistradesnön gnistrade i sol­skenetspec. (bok­stavligt)sända(s) ut gnistor det gnistrade härligt när de tände tomte­blossenäv. bildligthon var så arg att hennes ögon gnistradegnistra (av ngt)sedan 1635bildat till 1gnista Subst.:vbid1-171487gnistrande, vbid2-171487gnistring Midvinternattens köld är hård, stjärnorna gnistra och glimma.Viktor Rydberg, Tomten (i Dikter, 1882)