SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
gno`la verb ~de ~t gnol·arsjunga utan ord vanligen med slutna läppar musikJFRcohyponymnynnacohyponym2tralla smågnolamedan han diskade gnolade han på en visagnola (ngt), gnola (på ngt)sedan 1712ljud­härmande; jfr gnöla Subst.:vbid1-171517gnolande; vbid2-171517gnol