SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
gnugg`a verb ~de ~t gnugg·ar1gnida hårt med små, korta rörelser NollJFRcohyponymgno 1 han gnuggade de frusna händerna fram­för eldenhon gnuggade de stela läder­remmarna tills de mjuknadeibl. refl.gnugga sig i ögonengnugga ngn/ngt (med ngt), gnugga ngn (i ngt)gnugga händernasehand 1 sedan början av 1500-taletLäke- och örte-böckerfornsv. gnugga; nära besl. med gno 2ut­sätta för intensiv träning särsk. som för­beredelse in­för ngn svår upp­gift vard.pedag.de blivande cheferna gnuggades i organisationsteorignugga ngn (på/i ngt)gnugga geniknölarnasegeniknölarna sedan 1875Subst.:vbid1-171536gnuggande, vbid2-171536gnuggning