SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
gods [got´s] substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en gods·et1knappast plur. mängd varor som in­går i transport af.jur.godsexpeditiongodstågexpressgodsfraktgodsresgodsöm­tåligt godsgodset lastas på järnvägs­vagnaren färja med farligt godsäv. med försvagad inne­börd av förflyttninghittegodsstöldgodstvättgodsvrakgodsde gömde det stulna godsetspec. jur.egendom dömd att förlora liv och godsäga gods och guldäv. bildligt om andlig före­teelseallmängodsfyllnadsgodstidningen inne­höll mest lättare godssedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. goþs, eg. genitiv singularis av god 2stor, förnäm lant­egendom förr ofta ägd av adlig person arkit.JFRcohyponymherrgårdcohyponymegendom 2cohyponymjordagods frälsegodsfädernegodsjordagodskronogodssedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagen3knappast plur. material som en vara är till­verkad av vanligen om metall el. keramik matrl.flintgodsgjutgodslergodsmetallgodsgevärets gods hade rostatsprick­bildningar i godsetsedan ca 16954knappast plur. (samman­fattningen av) ett far­tygs tåg­virke för att t.ex. stötta mast el. manövrera segel Nollstående godslöpande godssedan 1768