SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
gosse [gås`e] substantiv ~n gossar goss·enung pojke delvis ngt åld., ibl. skämts. el. iron.yrk.JFRcohyponympojke 1 gossebarngossröstkorgosseskeppsgosseskolgossekören bestod av fyr­tio gossarnu är maten klar, gossar småäv. om (vuxen) manlig kamrat e.d.hej på dig, gamle gossespec. äv. med ton­vikt på barnslighet, bort­skämdhet o.d.charmgossegullgosseäv. som en sorts förstärknings­ordGosse, vilken acceleration!gossen RudaseRuda mammas gosse pojke eller man som skäms bort av sin morhan var en riktig mammas gosse som inte flyttade hem­ifrån förr­än han var över tret­tio pappas gossebort­skämd pojke eller ung manvanl. med förmögen el. inflytelserik faren pappas gosse med smak för snabba bilar sedan 1579svenskt ord av o­visst urspr.; jfr no. gosse ’stor, stark karl; galt’