SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
gotta sig [gåt`a] verb gottade gottat gott·arkänna väl­behag särsk. för att man själv befinner sig i en behagligare situation än konkurrenter psykol.JFRcohyponymmysa 2cohyponymmoja sig han gottade sig åt rivalens fiaskohon satt inne och gottade sig medan de an­dra fick stå ute och frysagotta sig (åt ngt/att+V/SATS)sedan 1703Subst.:vbid1-172069gottande