publicerad: 2021  
spritta spratt, supinum undviks, presens spritter
verb
spritt`a
● ofta med partikelntill plötsligt rycka till (i kroppen) om varelse el. kropp(sdel); äv. i opersonliga konstruktioner
JFR rycka 2
någon/något spritter (till) (av något) (någonstans)
någon spritter (till) (av något) (någonstans)
något spritter (till) (av något) (någonstans)
det spritter (av något)
sprittande fisk i vattnet; det spritter i musklerna; hon kände fostret spritta i magen; han spratt till just som han höll på att somna
○ äv. om liknande känsla eller dylikt, som tecken på styrka och livlighet
det spritter i hela kroppen av livslust
○ äv. om något som tyder på el. ger upp­hov till så­dan känsla vanligen presens particip
sprittande dansmelodier; sprittande glädje
belagt sedan 1510 (Jungfru Marie Örtagård); fornsvenska spritta; trol. till 1sprätta!!
sprittasprittande