SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
gradue´ra verb ~de ~t gradu·er·arvanligen perf. part. till­dela akademisk grad särsk. doktors­grad åld.pedag.JFRcohyponymdisputera 1 ngn gång äv.till­dela doktors­examen medel som kan sökas så­väl av graduerade som o­graduerade forskarengn gång äv.erövra doktorsvärdighet åld.graduera ngnsedan 1647av medeltidslat. gradua´re med samma betydelse; till grad Subst.:vbid1-172232graduerande, vbid2-172232graduering