publicerad: 2021  
spänna spände spänt, presens spänner
verb
spänn`a
1 ibland med partikel, sär­skiltåt sträcka (elastiskt material) med stor kraft (ibland nästan till bristnings­gränsen)
JFR strama 2
någon spänner (åt) något
spänna bågen; spänna hanen på bössan; spänna åt svång­remmen
○ spec. med av­seende på muskel, kropp eller dylikt i syfte att bereda sig för kraft­ansträngning
spänna ben­musklerna; spänna sina krafter
○ äv. i fråga om skärpning av andra sinnen
de spände sina öron för att upp­fatta det svaga ljudet
spänna blicken i någon se blick
spänna ögonen i någon se öga
belagt sedan mitten av 1400-talet (Konung Christoffers Landslag); fornsvenska spänna; besläktat med spinna; jfr ur­sprung till motspänstig, spänstig
2 ofta med partikel, sär­skiltfast, för, på, upp fästa (någon/något) med spännen
någon spänner (fast/på) någon/något
någon spänner (fast) någon
någon spänner (fast) något
någon spänner (på) någon
någon spänner (på) något
spänna fast bindningarna; spänna fast säkerhets­bältet; spänna fast barnen; spänna på sig bältet; spänna sadel­gjorden
○ spec. med av­seende på drag­djur
någon spänner (för) djur
spänna för hästarna; spänna hästarna för skrindan
○ äv. fästa (upp)
någon spänner (upp) något
hon spände upp några tvätt­linor
belagt sedan 1430–50 Konung Alexander
3 vara spänd så att det syns el. känns etc.
SE spänning 3 JFR strama 1
något spänner
huden spände mellan rev­benen; byxorna spände över baken
○ äv. i opersonlig konstruktion
det spänner (någonstans)
det spände i bröstet
belagt sedan 1690
4 täcka
något spänner över något
boken spänner över ett stort ämnesområde
belagt sedan 1902
spännaspännande
spänna av, spänna sig