publicerad: 2021  
stapel stapeln staplar
stapl·ar
substantiv
sta`pel
1 hög trave av före­mål
brädstapel; vedstapel
höga staplar med böcker i det lilla antikvariatet
belagt sedan ca 1695; fornsvenska stapul 'torn; ställning; klock­stapel'; gemensamt germanskt ord med grundbet. 'stötta'; jfr ur­sprung till etapp, staffli
2 hög smal an­ordning
klockstapel
○ äv. långt vertikalt streck i bok­stav
stapeln i p går ned­åt och stapeln i b går upp­åt; i hans hand­stil lutar staplarna åt höger
○ äv. kraftigt vertikalt streck eller band i diagram
staplarna för energi­konsumtionen har skjutit i höjden
belagt sedan slutet av 1200-talet Westgöta-Lagen
3 stapelbädd
stapelavlöpning
gå av stapeln äga rumom större evenemang: karnevalen i Venedig går av stapeln i februari
belagt sedan 1506 brev från biskop Hemming Gadd i Linköping till Svante Nilsson (Styffe)
4 nu­mera nästan en­bart i sammansättn. förråd av (handels)varor
stapelplats; stapelvara
belagt sedan ca 1540