publicerad: 2021  
stirra stirrade stirrat
verb
stirr`a
● titta intensivt i oföränderlig riktning
JFR glo
någon stirrar (på någon/något)
någon stirrar (på någon)
någon stirrar (på något)
någon stirrar (i något)
han låg och stirrade in i väggen och sade ingen­ting
○ ofta med bi­betydelse av förvåning
hon bara stirrade på honom när han förklarade att han tänkte säga upp sig
stirra sig blind på något se blind
belagt sedan senare hälften av 1400-talet (Helige Bernhards Skrifter); fornsvenska stira; trol. besläktat med sten
stirrastirrande