publicerad: 2021  
stråla strålade strålat
verb
strå`la
1 ibland med partikelnut sprida ljus­strålar
JFR glittra, skina
strålning; utstråla
något strålar (av något) något strålar (ut något)
solen strålade från en moln­fri himmel; solen strålar ut ljus och värme
○ äv. spridas i form av strålar
ljus och värme strålar ut från solen
○ äv. bildligt ut­trycka glad och positiv stämning särsk. om el. med tanke på ansikts­uttryck
någon strålar (av/som något)
någon strålar (av något)
någon strålar (som något)
han strålade av glädje; hon strålade som en sol; hennes ögon strålade
belagt sedan ca 1771; till stråle
2 vanligen med partikel, sär­skiltut (tyckas) röra sig från ett centrum ut mot en periferi
något strålar (ut) (från någon/något)
något strålar (ut) (från någon)
något strålar (ut) (från något)
smärtan strålade ut från kors­ryggen
○ äv. med bara tänkt inne­börd av rörelse
vägarna strålade ut i olika riktningar från byn
belagt sedan 1687
3 bestråla
strålning
någon strålar någon/något
någon strålar någon
någon strålar något
strålad mat
○ spec. medicin
han strålades och fick cell­gifter, men cancern spred sig än­då
belagt sedan 1944
strålastrålande
stråla in, stråla samman, stråla upp