publicerad: 2021  
stubb stubben stubbar
stubb·en
substantiv
1 knappast plur. upp- eller utstickande, av­skurna strån särsk. av säd el. skägg
stubbhårig; stubbåker; skäggstubb
det gjorde ont i fötterna att gå på den vassa stubben
○ äv. om annan före­teelse som är el. verkar av­klippt
stubbnäst; stubbsvansad
rubb och stubb se rubb
belagt sedan ca 1520 (Biskop Brasks Calendarium oeconomicum); sv. dial. stubb 'stump; stubb'; grundbet. 'ngt kort, av­hugget'; jfr ur­sprung till stubbe, stuv
2 ålderdomligt underkjol
belagt sedan 1689; samma ord som stubb 1