publicerad: 2021  
stubin stubinen stubiner
stub·in·en
substantiv
stubi´n
tunn sträng som an­vänds för antändning av spräng­kapslar och spräng­ämnen
stubintråd; krutstubin
tända stubinen
ha kort stubin var­dagligtlätt bli argnär hon har lågt blod­socker har hon kort stubin
på stubinen var­dagligtgenastde var trötta och somnade på stubinen
belagt sedan ca 1815; av ita. stoppino 'veke; tänd­rör; stubin'; till lat. stupp´a 'blånor'; idiomet stubinen är trol. en om­bildning av stubben