SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
grift substantiv ~en ~er grift·engrav åld. ut­om i vissa sammansättn.relig.griftefärdgrifterogånggriftsedan förra hälften av 1300-taletUplands-Lagenfornsv. grift(er); urspr. av lat. cryp´ta, grek. krypte´, se krypta Vad ljus över griften! Han lever, o fröjd!Psalmboken 146:1 (Frans Michael Franzén 1812)