publicerad: 2021  
stökig stökigt stökiga
stök·ig
adjektiv
stö`kig
● präglad av oreda om rum, lägenhet etc.
JFR rörig
stökighet
stökig (för någon) (att+verb)
hennes skriv­bord var all­tid stökigt
○ äv. som präglas av livligt och bullersamt upp­trädande
en stökig natt­klubb
○ äv. om person el. grupp
JFR bråkig
stökiga kroggäster; en stökig klass
belagt sedan 1807