publicerad: 2021  
stöta stötte stött, presens stöter
stöt·er
verb
stö`ta
1 ibland med partikelntill kraftigt och kort­varigt beröra någon/något, med kropps­del etc. i rörelse; med el. utan av­sikt
stötning
någon stöter (bort/iväg/ut) någon/något (någonstans)
någon stöter (bort) någon (någonstans)
någon stöter (bort) något (någonstans)
någon stöter (iväg) någon (någonstans)
någon stöter (iväg) något (någonstans)
någon stöter (ut) någon (någonstans)
någon stöter (ut) något (någonstans)
hon stötte honom i sidan med arm­bågen; han stötte till brickan så att alla glasen ramlade
äv. (råka) få (rörligt före­mål) att slå emot något
stöta huvudet i taket
äv. med ton­vikt på resultatet, vanligen någon form av rörelse vanligen med partikel, t.ex.bort, iväg, ut
stöta iväg biljard­kulan; olika elektriska laddningar stöter bort var­andra
äv. krossa med stöt
stöta peppar­korn
äv. bildligt
han stötte bort alla med sitt otrevliga sätt
äv. skrämma upp vilt så att jägaren kan skjuta det om jakt­hund
golden retriever är en stötande och apporterande hund
stöta och blöta något älta någotfrågan om en gång- och cykel­bro över älven har stötts och blötts i åra­tal
belagt sedan mitten av 1300-talet (Konung Magnus Erikssons Landslag); fornsvenska stöta; besläktat med studsa
2 ha viss färgnyans
något stöter i något
tyget stötte i blått
belagt sedan 1701
3 verka irriterande på
JFR stött
något stöter någon/något
något stöter någon
något stöter något
ett fel­aktigt ord­val kan stöta någons stil­känsla
ofta vanligen presens particip väcka moraliskt betingad förargelse hos någon
ett stötande person­angrepp; stötande fallskärms­avtal; han var mycket ful i munnen och an­vände direkt stötande ord
belagt sedan 1729
4 med partikel, sär­skiltihop, på, samman oplanerat komma samman med någon
hopstötande
någon stöter på någon/något
någon stöter på någon
någon stöter på något
någon stöter ihop/samman med någon
någon stöter ihop med någon
någon stöter samman med någon
några stöter ihop/samman
några stöter ihop
några stöter samman
stöta på en gammal bekant; de stötte ihop på gatan
äv. abstrakt
stöta på mot­stånd; ett ord som hon aldrig hade stött på för­ut
stöta på patrull se patrull
belagt sedan 1635
5 blåsa i musik­instrument
någon stöter i något
stöta i hornet
belagt sedan 1484 Josua bok, Domare boken
6 var­dagligt (ogenerat) försöka väcka sexuellt intresse hos någon
någon stöter på någon
stöta på tjejer; jag tror att han stöter på dig
belagt sedan 1950-talet