SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
grop substantiv ~en ~ar grop·enförhållandevis djup hålighet med ganska branta sidor ofta (grävd) i mark form.JFRcohyponymhål 1cohyponymgupp fallgropgrusgropormgropgräva en gropvägen var full av gropar och håläv. om mindre, liknande hålighet på kroppmaggropskrattgropsmilgrophon har gropar i kindernaen söt grop i hakansedan senare hälften av 1300-taletFornsvenska legendariet (Codex Bureanus)fornsv. grop; gemens. germ. ord; trol. besl. med gräva