SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
1grund adjektiv grunt som har litet av­stånd mellan yta och botten särsk. om vatten­samling el. vatten­drag admin.psykol.utstr.MOTSATSantonym1djup 1 långgrundfloden är ganska grund vid det gamla vad­ställetäv. bildligtsom saknar intellektuellt eller känslomässigt djup JFRcohyponymytlig en grund analyssedan förra hälften av 1400-taletÖstnordiska och latinska medeltidsordspråkfornsv. grunder, eg. ’nära botten’; nära besl. med 2grund
2grund substantiv ~en ~er grund·enunder­liggande, stabil konstruktion av­sedd att bära upp ngt slags över­byggnad, vanligen ett hus e.d. af.byggn.tekn.geol.pedag.JFRcohyponym2bas 1cohyponymunderlag grundförstärkninghusgrundhusets grund bestod av betongbyggnaden brann ner till grundenäv. om under­liggande skikt i all­mänhetgrundfärgberggrundklippgrundurgrundäv. om under­lag för figurer, före­mål, mönster e.d.bakgrundvitt kors på röd grundäv. bildligtdet första eller viktigaste grundavgiftgrundbegreppgrundförutsättninggrundregellära sig grunderna i utförs­åkningvattnet, grunden till vår till­varo här på jordenhon ville gå till grunden med problemetäv. med ytterligare ton­vikt på orsaks­sambandetsärsk. i vissa sammansättn. JFRcohyponymorsakcohyponymskäl 1cohyponymanledning grundlösbevekelsegrundhäktningsgrundindelningsgrundskilsmässogrundpå goda grunder an­såg hon sig ha rätthan fängslades på lösa grunderäv. all­mänt förstärkandegrundfalskgrundluradgrundlärdhan har i grunden fel(i) grunden, grunderna (i/av ngt), grunden (till ngt)gå från gård och grundsegård 1 i grund och bottenegentligentrots att arrangemanget ut­annonserades som en välgörenhets­gala var det i grund och botten ett reklam­jippo i grunden innerst inne, egentligeni grunden är han en empatisk människa ligga till grund för ngtut­göra (tankemässig) grund­val för ngtut­redningen kommer att ligga till grund för regeringens trafik­politiska proposition på grund avförk. ”p.g.a.” orsakat avkonserten ställdes in på grund av sjukdom stå på ofri grundstå på arrenderad eller lånad markde kunde inte belåna sin sommar­stuga efter­som den stod på o­fri grund sedan ca 1350Konung Magnus Erikssons Stadslagfornsv. grunder ’botten; mark; grund­val’; gemens. germ. ord, besl. med 1grund; jfr äv. 1grand, underground
3grund substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en grund·et(mindre) parti av sjö- eller havs­botten som ligger mycket närmare vatten­ytan än om­givande partier och som kan orsaka problem för sjö­farten sjö.JFRcohyponymuppgrundning grundkänninggrundprickabborrgrundvågorna bröt över grundetde höll sig över grunden och fiskadebåten gick på grundsedan förra hälften av 1300-taletSödermanna-Lagenfornsv. grund, isl. grunn med samma betydelse; substantivbildn. till 1grund