publicerad: 2021
syndare
syndaren, plural syndare, bestämd plural syndarna
synd·ar·en
substantiv
syn`dare 
●
person som (ofta)
syndar
en förtappad syndare
○
spec. försvagat
sent skall syndar(e)n vakna
(alltför) sent inser någon sitt misstagplötsligt är politikerna intresserade av miljöhoten – sent skall syndaren vakna
belagt sedan 1400–25 (Heliga Birgittas uppenbarelser);
fornsvenska syndare
Jag säger eder, att likaså bliver mer glädje i himmelen över en enda syndare, som gör bättring, än över nittionio rättfärdiga, som ingen bättring behöva.
Bibeln (1917 års övers.), Lukas 15:7; ur en liknelse av Jesus
