tryckår: 2009
grym´
adjektiv ~t ~ma
grymm·are1som samvetslöst tillfogar andra människor lidande
och ibl. njuter av det; om (mäktig) person
admin.psykol.JFRcohyponymskoningslös
en grym envåldshärskare○äv. om handling e.d.det grymma undertryckandet av upproret○äv. bildligtsotdöden blev hans grymma ödeden grymma verkligheten gjorde sig påmind○i adverbiell användning ngn gång rent förstärkandehon blev grymt besvikengrym (mot ngn)sedan 1285stadga utfärdad i Skänninge av Magnus Ladulås (Svenskt Diplomatarium)fornsv. grymber, trol. identiskt med grimber ’förbittrad; barsk’; jfr gramse
2mycket skicklig
vard.psykol.han är grym på att trixa med bollen○i adverbiell användning ofta som rent förstärkningsordvard.hon är grymt bragrym i/på ngt/att+Vsedan ca 1970Uttryck som grymt bra och sjukt bra förekommer än så länge främst i ungdomsspråk. De illustrerar en välkänd sanning, nämligen att kreativiteten när det gäller att skapa förstärkningsord är hög. Inte sällan kombineras ”negativa” förstärkningsord med positiva adjektiv, som i grymt bra. Det är dock ovanligt med enstaviga förstärkningsord, jfr enormt, förfärligt, förskräckligt, otroligt, utomordentligt. Den enda viktiga enstaviga föregångaren till grymt och sjukt är hemskt. Jämför stilruta för hemsk.
