SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
grym´ adjektiv ~t ~ma grymm·are1som samvets­löst till­fogar an­dra människor lidande och ibl. njuter av det; om (mäktig) person admin.psykol.JFRcohyponymskoningslös en grym envålds­härskareäv. om handling e.d.det grymma under­tryckandet av upp­roretäv. bildligtsot­döden blev hans grymma ödeden grymma verkligheten gjorde sig på­mindi adverbiell an­vändning ngn gång rent förstärkandehon blev grymt besvikengrym (mot ngn)sedan 1285stadga utfärdad i Skänninge av Magnus Ladulås (Svenskt Diplomatarium)fornsv. grymber, trol. identiskt med grimber ’förbittrad; barsk’; jfr gramse 2mycket skicklig vard.psykol.han är grym på att trixa med bolleni adverbiell an­vändning ofta som rent förstärknings­ordvard.hon är grymt bragrym i/på ngt/att+Vsedan ca 1970Uttryck som grymt bra och sjukt bra före­kommer än så länge främst i ungdomsspråk. De illustrerar en väl­känd sanning, nämligen att kreativiteten när det gäller att skapa förstärknings­ord är hög. Inte sällan kombineras ”negativa” förstärknings­ord med positiva adjektiv, som i grymt bra. Det är dock o­vanligt med en­staviga förstärknings­ord, jfr enormt, förfärligt, förskräckligt, otroligt, utomordentligt. Den enda viktiga en­staviga före­gångaren till grymt och sjukt är hemskt. Jämför stilruta för hemsk.