publicerad: 2021  
tal talet, plural tal, bestämd plural talen
tal·et
substantiv
1 en grund­läggande matematisk storhet som i sin enklaste form primärt an­ger an­tal
talteori; decimaltal; flyttal; grundtal; heltal; primtal
höga tal; stora tal; låga tal; små tal; rationella tal; jämna tal; udda tal; positiva tal; negativa tal
talet 3; i absoluta tal blev ökningen inte så stor
blandat tal tal som ut­trycks som en summa av helt tal och bråk
hela tal tal utan bråk­delar
i runt/runda tal ungefärligenmuseet besöks av i runda tal 500 000 personer om året
naturliga tal positiva hela tal
reella tal mängden av tal som kan tänkas mot­svara samtliga punkter på en linje med oändlig ut­sträckning på tal­linjen
samman­satt tal positivt hel­tal som är delbart med något tal som inte är 1 eller talet självt
belagt sedan förra hälften av 1300-talet (Uplands-Lagen); fornsvenska tal 'räkning, an­tal; sam­tal'; gemensamt germanskt ord, besläktat med tala
2 matematisk upp­gift som in­går i viss serie upp­gifter
hon klarade det svåraste talet på skrivningen
benämnda tal räkne­uppgifter med in­slag av vanlig textbenämnda tal brukar vara en sär­skild stöte­sten för elever i grund­skolan
belagt sedan 1788
3 (förmåga att åstad­komma) flöde av betydelse­bärande kombinationer av språk­ljud
SE tala 1 JFR prat
talförmåga; talspråk
behärska ett språk i tal och skrift; bara människan har talets gåva; dunkelt tal om veder­gällning; i dagligt tal säger vi ofta "kilometer" när vi menar "kilometer i timmen"
○ ibland i mots. till sång
talkör; talskiva
direkt tal direkt an­föring
falla någon i talet av­bryta någonvanligen på ett relativt diskret sätt: han föll henne i talet utan att ge henne tid att vidare förklara sig
få svar på tal se svar
ge någon svar på tal se svar
indirekt tal indirekt an­föring
belagt sedan början av 1500-talet Ett forn-svenskt legendarium
4 i vissa ut­tryck samtal ofta med karaktär av diskussion
tal (om någon/något/att+verb/sats)
tal (om någon)
tal (om något)
tal (om sats)
tal (om att+verb)
saken kom på tal under mid­dagen
○ äv. (i negerade samman­hang) med ton­vikt på att något inte kommer i fråga eller dylikt
det är inte tal om några stora summor; det kan aldrig bli tal om att ge upp
inte vara tu tal om något inte råda minsta tvivel om någotpremiären blev en stor succé, det var inte tu tal om saken
komma till tals med någon få till­fälle att tala med någonhan försökte komma till tals med ministern
på tal om apropåpå tal om svamp så fick jag en svamp­kniv i present från jobbet
vara på tal vara aktuellhon är på tal som ny parti­ledare
belagt sedan 1504 öppet brev utfärdat av riksföreståndaren Svante Nilsson till Finland och Åland (Grönblad)
5 muntligt fram­trädande in­för lyssnande grupp vanligen mer som hög­tidlig manifestation, för på­verkan eller dylikt än i informativt syfte
JFR anförande 1, föredrag, talare 1
talskrivare; brandtal; festtal; förstamajtal; invigningstal; middagstal
ett spirituellt tal; ett känslo­laddat tal; hålla tal
ett tal (för/mot/om någon/något/sats)
ett tal (för någon)
ett tal (för något)
ett tal (för sats)
ett tal (mot någon)
ett tal (mot något)
ett tal (mot sats)
ett tal (om någon)
ett tal (om något)
ett tal (om sats)
ett tv-sänt tal av stats­ministern; i sitt tal an­grep han häftigt regeringen; på personal­mötet höll hon ett väl under­byggt tal mot förändringen av före­tagets organisation
belagt sedan 1526