SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
grå`ta verb grät gråtit, pres. gråter gråt·erfälla tårar särsk. på grund av sorg el. smärta men äv. av an­dra orsaker, t.ex. av glädje komm.SYN.synonymgrina 1 MOTSATSantonymskratta JFRcohyponymhulkacohyponymsnyftacohyponymlipa storgråtagråta av glädjegråta sig till sömnsrösten bröts och han var nära att börja gråtahon hade gråtit så att ögonen var rödahon skrattade så att hon grätäv. mer el. mindre bildligten knapp förlust på borta­plan är inget att gråta övergråta (av/för/åt ngt/SATS), gråta (över ngn/ngt/SATS)gråta blodseblod sedan senare hälften av 1300-taletFornsvenska legendariet (Codex Bureanus)fornsv. grata; gemens. germ. ord; trol. urspr. ljud­härmande Subst.:vbid1-174541gråtande; gråt