SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
gräl substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en gräl·etretlig, hög­ljudd, respekt­lös diskussion med mera invektiv o.d. än eg. argument komm.tid.JFRcohyponymskällcohyponymgnabbcohyponymdispytcohyponym1träta familjegrälstorgrälstormgrälmucka grälhan råkade i gräl med en arbets­kamratgräl (mellan ngra) (om ngn/ngt/SATS), gräl (med ngn) (om ngn/ngt/SATS)sedan 1738till gräla