SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
grä`ma verb grämde grämt, pres. grämer gräm·erfå (ngn) att känna irritation och bitterhet psykol.JFRcohyponymreta 2cohyponymförargacohyponymförbittra 2 förlusten av kameran grämde henne hela semesterngräma ngnsedan början av 1500-taletSagan om Didrik af Bernfornsv. grämia, gräma, bildn. till gram- i adj. gramber ’vred’; jfr gramse Subst.:vbid1-174695grämande; grämelse