publicerad: 2021  
tokig tokigt tokiga
tok·ig
adjektiv
to`kig
1 var­dagligt som saknar grund­läggande själslig förmåga och allt­så inte är till­räknelig
JFR dåraktig, galen 1, rubbad, stollig, tossig
han blev tokig och måste tas in på en vård­anstalt
○ ofta försvagat som (ofta) beter sig dumt eller oberäkneligt
JFR narraktig
Hoppa från fem meters höjd? Är du tokig?; hans tokiga syster som kom i bad­dräkt till vigseln
○ äv. som känner sig mista själv­behärskningen efter någon svår på­frestning
man blev nästan tokig av oväsendet; han längtade sig tokig efter barnen
○ äv. om handling och dylikt, ibland med upp­skattande inne­börd
en tokig idé; tokiga griller; han roade sällskapet med tokiga upp­tåg
belagt sedan 1617
2 felaktig
JFR befängd
de gick en tokig väg; klockan gick tokigt (adverbial); små­barnen bär sig tokigt åt när de äter (adverbial)
○ i förbindelse med negation ofta som ut­tryck för reserverad upp­skattning (inte) dålig
mid­dagen var inte så tokig; 10 000 åskådare på matchen – inte så tokigt
belagt sedan ca 1700
3 med prep.i ytterligt förtjust i någon el. något
tokig i någon/något
tokig i någon
tokig i något
barnen är tokiga i glass; hon är tokig i små­barn
○ spec. mycket förälskad
karltokig
han är tokig i henne
belagt sedan 1885