publicerad: 2021
1ton
tonen toner
ton·en
substantiv
1
ljud som är sammansatt av regelbundna svängningar av ett bestämt svängningstal och därför uppfattas som rent och sångligt; särsk. om musikaliskt ljud men äv. allmännare
en hög ton; en låg ton; en ren ton; hålla tonen; tonen "c"; hon behärskar inte riktigt de höga tonerna; den sista tonen dog bort; signalhornets ton
○
i plur. ofta med tanke på musikalisk helhet (av toner och klanger)
tonsättare; folkviseton
kända toner från Wien; de gick till altaret till tonerna av Mendelssohns bröllopsmarsch
○
äv.
klang(färg)
mollton
orgelns ton; fiolen hade en vacker ton
ange tonen
spela en ledande rolli någon grupp eller dylikt:
det var amerikanerna som angav tonen i överläggningarna
anslå/slå an tonen (för något)
från början sätta sin prägel (på något)t.ex. på en sammankomst:
Jules Sylvains örhänge Tvenne hjärtan slog an tonen för kvällen redan i entrén
2
sätt att tala som vittnar om viss inställning, sinnesstämning eller dylikt
JFR
röstläge
hon svarade i en likgiltig ton; rösten hade en försmädlig ton; använd inte den tonen när du talar till äldre
○
äv. bildligt
sätt att uppträda
det hör till god ton att hälsa
○
äv. om andra karakteristiska drag som gör visst intryck
en helt ny ton i föreställningen; en ton av svårmod i hans nya diktsamling
ta sig ton
uppträda utmanandei ord och handling:
akta dig för att ta dig ton mot mig!
takt och ton
se
takt
belagt sedan ca 1500
Svenska Böner från medeltiden
3
(bestämd) färgnyans med tanke på dess läge i spektrum
JFR
färgton
gråton
aftonhimlens röda toner; kronbladen är pärlvita med en ton av blått
(gå) ton i ton
(vara) samstämdhennes läppstift går ton i ton med klänningen
belagt sedan 1832
Tanke, vars strider blott natten ser!
Toner, hos eder om vila den ber.
Hjärta, som lider av dagens gny!
Toner, till eder, till er vill det fly. Erik Gustaf Geijer, Tonerna (1834)
Toner, hos eder om vila den ber.
Hjärta, som lider av dagens gny!
Toner, till eder, till er vill det fly. Erik Gustaf Geijer, Tonerna (1834)
2ton
tonnet, plural ton, bestämd plural tonnen
tonn·et
substantiv
[tån´]
●
(viktenhet som motsvarar) tusen kilogram
ett ton (något)
ett (av något)
bron tål en belastning av sex ton
○
ofta (något oegentligt) i fråga om fartygskapacitet, spec. för att ange den totala vikt som kan lastas på fartyget
dödviktston
ett fartyg på 40 000 ton dödvikt
belagt sedan 1795;
av engelska ton med samma betydelse; av samma urspr. som
1tunna!!
