publicerad: 2021  
1torr torrt torra
adjektiv
[tår´]
1 som har ingen eller liten grad av fuktighet om person el. före­mål (ibland med tanke på någon viktig del)
MOTSATS fuktig, våt 1
torr luft; torr jord; ta på sig torra kläder; hans läppar var all­deles torra; hon var all­deles torr i halsen
spec. om små­barn som inte kissat/kissar på sig
hon blev torr redan i ettårsåldern
äv. om väderlek, period och dylikt som känne­tecknas av små mängder neder­börd
platsens torra fastlands­klimat; torrt och varmt väder; en torr sommar
ibland äv. förtorkad till följd av ålder
en torr gammal bröd­kant; den torra gamla kroppen; torra grenar bör av­lägsnas
äv. bildligt om ljud och dylikt klanglös
en torr knall; hans torra hosta
ha sitt på det torra ha upp­nått en säkrad (ekonomisk) ställningdet är lätt för i-länder som redan har sitt på det torra att kräva att andra av­står från välstånds­utveckling
(hålla ihop) i vått och torrt se våt
inte vara torr bak­om öronen se öra
på torra vägen se väg
som ett torrt skinn se skinn
torr som fnöske mycket torrplantorna var all­deles bruna och torra som fnöske
torr som snus all­deles torrpå vintern blir hennes hud torr som snus
belagt sedan senare hälften av 1300-talet (Fornsvenska legendariet (Codex Bureanus)); fornsvenska þör, thor; gemensamt germanskt ord, urspr. 'som törstar efter'; jfr ur­sprung till torka, törst
2 som har relativt liten socker­halt om vin
MOTSATS söt 1
en torr sherry
belagt sedan ca 1520 Peder Månssons skrifter (Nordling)
3 ofta något ned­sättande (över­drivet) saklig och fri från humor och in­levelse om person, fram­ställning och dylikt
ett torrt före­drag; en lärare som an­sågs torr och tråkig; romanen var torr som en akademisk av­handling; han konstaterade torrt att inte alla rymdes i bilen (adverbial)
ibland om försiktig el. föga spännande person var­dagligt
är han inte lite torr och tråkig?
ibland äv. med mer positiv värdering (skenbart) saklig så att någon effekt­full kontrast eller dylikt upp­står
de upp­skattade hans torra humor
belagt sedan 1550
2torr ingen böjning
substantiv
[tår´]
ålderdomligt en mått­enhet för (luft)tryck mot­svarande 1 mm kvick­silver
belagt sedan ca 1950; till efter­namnet på den italienske fysikern E. Torricelli (1600-talet)