SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
gull`a verb ~de ~t gull·arsmeka och tala vänligt med ngn vard.komm.hon låg och gullade med det ny­födda barnetibl. bildligtvar­för gullar stats­ministern plötsligt med oppositions­ledaren?gulla (med ngn/ngt)sedan 1972till gull, guld Subst.:vbid1-175860gullande